HAhahaha
Jag brukar inte tycka om när folk lägger upp youtube filmer, och ännu mindre föredrar jag att titta på dom. Men det här är värt att se!! Skadeglädjen är den bästa glädjen!
mama says
Att det är helt okej om jag blir en Kenza och skriver om hur snabbt molnen flyger förbi, att min katt är söt och att jag är försenad om det gör så att jag får tillräckligt med läsare för att folk skulle vilja annonsera här på min blogg. För gör dom det skulle jag tjäna snuskigt mycket mer än vad jag gör på Paus. Och det tyckte mama lät bra. Så det är bara att börja läsa mera! Kenza, here I come!
ha. ha. ha.
ha. ha. ha.
Håll dig i form!
En gång i tiden var jag en vältränad basketspelare som stolt visade upp mina rutor. Idag hittade jag ett av mina hemmagjorda träningsscheman. Som såg ut ungefär såhär:
Yo MUST do...
- 150 situps/kväll
- 20 armböj/kväll
- springa minst 2 gånger i veckan
Stay away from...
- kakor
- alla sorters godis
- pomme
- nutella
- o'boy
This is OKEY...
- glass
- nötter
- popcorn
- frukt
Jaaa. Jag kan ju börja med att säga att den där "stay away from" inte gick asbra, cus I looooooove söta saker som går att stoppa i min mun. Men den gick okej. Jag åt det verkligen bara när jag var assugen. Inte som nu, nu när jag ser en nutellaburk fluger jag över den. Och jag gjorde verkligen allt det där på mitt schema. Narkoman. Träna var min drog och största glädje. Jag känner att jag saknar något. Jag är inte lika glad och pigg som jag var då. Jag tror inte det har o göra med att jag blir äldre och "måste uppföra mig" så. Jag tror mer på att jag gjorde mig av med något som gjorde min vardag hel. Jag hade något att längta till. Där jag bara behövde tänka på taktiken i spelet och mina vänner och fiender på planen. Jag hade nått att kämpa för, något jag kunde visa att jag var bra i. Nu tävlar jag bara mot alla andra i ett spel jag egentligen inte har en chans i. Eller har jag? Kanske måste jag bara lägga ner lika mycket tid som jag gjorde när jag älskade spelet, basketen? Lära mig älska det jag gör. Tror jag tappat lite utav den förmågan, att älska det som gör mig glad så att jag kan älska mig själv. Jag får känslan av återfall ibland men övertygar mig själv om att jag kan inte längre, min tid är förbi, jag kan inte börja om och göra det lika bra. Och då vill jag inte. Jag vill vara bra! Jag vill vara bäst på det jag gör. Annars är det skit samma. Nu lyssnar jag på tjejerna som springer en mil på ett träningspass och jag säger "hur fan orkar ni?!" Fast egentligen tänker jag "gud va skönt!". Det är som det blev, men jag kan göra något åt det.
Yo MUST do...
- 150 situps/kväll
- 20 armböj/kväll
- springa minst 2 gånger i veckan
Stay away from...
- kakor
- alla sorters godis
- pomme
- nutella
- o'boy
This is OKEY...
- glass
- nötter
- popcorn
- frukt
Jaaa. Jag kan ju börja med att säga att den där "stay away from" inte gick asbra, cus I looooooove söta saker som går att stoppa i min mun. Men den gick okej. Jag åt det verkligen bara när jag var assugen. Inte som nu, nu när jag ser en nutellaburk fluger jag över den. Och jag gjorde verkligen allt det där på mitt schema. Narkoman. Träna var min drog och största glädje. Jag känner att jag saknar något. Jag är inte lika glad och pigg som jag var då. Jag tror inte det har o göra med att jag blir äldre och "måste uppföra mig" så. Jag tror mer på att jag gjorde mig av med något som gjorde min vardag hel. Jag hade något att längta till. Där jag bara behövde tänka på taktiken i spelet och mina vänner och fiender på planen. Jag hade nått att kämpa för, något jag kunde visa att jag var bra i. Nu tävlar jag bara mot alla andra i ett spel jag egentligen inte har en chans i. Eller har jag? Kanske måste jag bara lägga ner lika mycket tid som jag gjorde när jag älskade spelet, basketen? Lära mig älska det jag gör. Tror jag tappat lite utav den förmågan, att älska det som gör mig glad så att jag kan älska mig själv. Jag får känslan av återfall ibland men övertygar mig själv om att jag kan inte längre, min tid är förbi, jag kan inte börja om och göra det lika bra. Och då vill jag inte. Jag vill vara bra! Jag vill vara bäst på det jag gör. Annars är det skit samma. Nu lyssnar jag på tjejerna som springer en mil på ett träningspass och jag säger "hur fan orkar ni?!" Fast egentligen tänker jag "gud va skönt!". Det är som det blev, men jag kan göra något åt det.
Pitt
Hur kan han hålla sig så förbaskat snygg?! Över 40 men ser ut som 20. Nästan så man tycker synd om sig själv för att man liknar en 40+. Och att det kanske ligger några lyft bakom läckerheten men det skiter jag totalt i. Han är ju Grrrrrrrrrrrrrrrr!!!!!
Mitt ibland alla
saknar jag så många.
G++
Många vet inte hela historien bakom mig och betyget G+. Min åk 1 i gymnasiet bestod av rätt många just G+. Jag började bygga upp ett hat mot betyget och efter ett tag vart det istället VG+ i ett antal ämnen. Varför kunde det inte stannat där? Idag fick vi tillbaka nationella svenska. Och för att inte ge mig ett G+ och göra mig ledsen så fick jag ett G++....
tack. TACK så jävla mycket.
tack. TACK så jävla mycket.
SMS
Från Maria 2009-01-21 19:08
Hahaha såg precis en buss som hade skrivit "paradiset" på sin skylt därfram. Tänkte direkt "jaså till karstorp"
Helt rätt! :D
Hahaha såg precis en buss som hade skrivit "paradiset" på sin skylt därfram. Tänkte direkt "jaså till karstorp"
Helt rätt! :D
Jag vet inte längre
Vet inte längre vad jag ska ha på mig. Cus' min pojkvän och jag lyckades köpa likadana jeans. LYCKAS!
Back to school
Jag var tvungen att kolla mitt schema nyss och se hur min torsdag skulle se ut. Jag har förträngt det helt och hållet. Har nästan levt ett annat liv det här lovet. Eller jag har levt ett annat liv. Sen innan nyår har jag spenderat mitt liv som sambo. Jag har hela tiden haft eddi här, när ja ville i princip. Jag har varit så mycket med honom att jag nästan glömt mina vänner. Fast självklart har jag inte glömt dem. Jag har bara haft eddi här som fyllt mina hål efter dem. Jag hoppas att de står där ändå med öppna armar när jag kommer hem. För nu kommer de få fylla eddis hål när inte han är här. N' I love you for that!
Idag betyder att det var sista dagen på dagiset och jag fick teckningar till förbannelse och en ko-nyckelring som tack. Jag lärde barnen lite riktiga sånger som "lille ko, lille ko, lille söte kooa. de va ho, de va ho, ho som sket på brooa". Sooooorryyy fröknarna! Och ALLA ville sitta i mitt knä idag...jobbiga men samtidigt så otroligt söta. Jag vill ta hem dom! ...JA, det var en lögn. Mina troll är 1000 gånger bättre (och snällare och sötare)! Med en extra erfarenhet kastar jag mig tillbaka till skolbänken.
Och då har jag några små frågor....
Vem fan ska få upp mig kl halv 7 imorgon? Hur fan ska jag ta mig till skolan? Bussen? Då måste jag gå upp kl 6. Kl 6 är inte mänskligt rätt efter en månads sovmorgon. Vad händer i den nya svenska C kursen? VEM BAKAR TILL GRAFEN?!?!
Kommer Tove kolla argt på mig? yeeeeeeah! Kommer jag sakna barnen eller bara älska att vara i skolan? Tror faktist att jag kommer älska't, hör o häpna! Jag vet i alla fall vad jag ska ha på mig.
Att fynda när man heter Frida
Idag har jag förvånat mig själv. Jag har fyndat. Jag fyndar aldrig. 4 tröjor från monki = 250 kronor och ett par nudie för 600 kronor. Jag är så nöjd med mig själv och mina fina fynd. Frågan är om jag kommer annvända alla tröjor...men de var ju sååååå billiga!
Vad har hänt med mig? När blev jag freak?
LOOOOOOOOVE F
Vad har hänt med mig? När blev jag freak?
LOOOOOOOOVE F
or not to do?
Will I be the one that have seen the world
and yet ending up all alone?
and yet ending up all alone?
fotografier
Jag är på massa bilder överallt. Tack och lov att de inte sitter på pelarna i stan eller i busskurer eller på en filmduk. Tack och lov för att många missar alla dessa underbara..nooot.. bilder på mig. Har suttit en stund och kollat på facebook hur många bilder det egentligen finns på mig. 101 jävla bilder och det är tillräckligt och alldeles för många. Varför kan inte en bild fånga ens inre istället? Inte inälvor och hela den baletten men hur godhjärtat man är. För jag har i alla fall ett gott hjärta och det är troligtvis mycket snyggare än vad jag är på många bilder. Men det är okej. Okej att se lite manlig ut, okej att ha lite jätte oplockade ögonbryn, okej att gapa och visa vad man har i munnen, okej att se olagligt glad och onykter ut och okej att le så man ser ut som en hamstrande hamster, okej att le sådär som inte är okej. Jag vet hur mycket jag kommer ångra det här inlägget 10 sek efter att jag lagt ut det, men det är ju faktist såhär ni alla ser mig för jämnan. Fast kanske inte just i den frysta bilden som fångar mina grasiösa danser och rörelser i detalj. Men det är ju jag. Och snygg som ful så tycker jag ju faktist om dom jag känner..med eller utan en hostattack i halsen en skabbig sommardag. Disa...sa du att du var ful? Jag ska få dig att må bättre :)
Hoppas ni ser det som någon form av charm.
Hoppas ni ser det som någon form av charm.
Dagisbarnen
Jag har APU nu. Som jag avtjänar på ett dagis i Linköping, avdelning Marängen. Hela grejen från början var ju att Edd bor där och jag struntade faktiskt helt i vart jag praktiserade. För aldrig har jag fått ut något av en praktikplats. Men två dagar med domhär barnen 3-5 år har fått mig att tänka mycket. Barnen tänker så mycket och de vill säga allt på samma gång och då låter det ungefär "har du blåa eller gråa ögon.....gråa? Kan man ha gråa ögon? Jag sover i linne."
Tänker man så mycket när man är barn eller måste man ha gått på dagis för att ha så många tankar? Jag gick aldrig på dagis och när jag tänker på det ritas en bild upp i mitt huvve när jag är som en liten mini hippie utan regler som hoppar omkring i skogen medans de andra barnen är tvärt om. Jag kommer ihåg att jag aldrig kunde så många sånger som alla andra barnen som gick på dagis kunde. Själv hittade jag på massa egna melodier och texter..min syster Linda var inte allt för glad åt det. Men det skulle inte jag heller va om någon satt o sjöng om hur tråkigt det var att åka bil till Norge när man åkte bil till Norge i fem timmar. Jag var nog lite av en fri själ när jag var barn. Ett sånt barn som tyck´te om att springa naken och kissa bakom lekerstugan. Sorry alla uppe iskogen som sett min lilla, lilla rumpa.
Tänker man så mycket när man är barn eller måste man ha gått på dagis för att ha så många tankar? Jag gick aldrig på dagis och när jag tänker på det ritas en bild upp i mitt huvve när jag är som en liten mini hippie utan regler som hoppar omkring i skogen medans de andra barnen är tvärt om. Jag kommer ihåg att jag aldrig kunde så många sånger som alla andra barnen som gick på dagis kunde. Själv hittade jag på massa egna melodier och texter..min syster Linda var inte allt för glad åt det. Men det skulle inte jag heller va om någon satt o sjöng om hur tråkigt det var att åka bil till Norge när man åkte bil till Norge i fem timmar. Jag var nog lite av en fri själ när jag var barn. Ett sånt barn som tyck´te om att springa naken och kissa bakom lekerstugan. Sorry alla uppe iskogen som sett min lilla, lilla rumpa.
hm
Vart är Ni???????????????????????
Fan
Fan ta't
äntligen :)
jag har tjatat om den här dagen allt för länge och nu när den är här (om ca 1 timme) vill jag bara ha den. Jag ska njuta av mina 18 fyllda år och OJ vad fyllda de är!! men nu ska jag sova för att dom ska komma och sjunga för mig. för vem tycker inte om en familjekör kl 0600 en fredagmorgon?! :)
Jag fylle 18 och brevid mig ligger en oväldoftande hund och snarkar! YES! Paniiiiik också!! Eddi och min syster kokar nått och sara kokar med dom och jag klarar inte av att inte veta. VAD HÅLLER NI PÅ MED?!
PUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUSS
ps. jag dansar snyggast i hela världen. allt annat är skitsnack. ds.
Jag fylle 18 och brevid mig ligger en oväldoftande hund och snarkar! YES! Paniiiiik också!! Eddi och min syster kokar nått och sara kokar med dom och jag klarar inte av att inte veta. VAD HÅLLER NI PÅ MED?!
PUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUSS
ps. jag dansar snyggast i hela världen. allt annat är skitsnack. ds.
