frida.

Jag har APU nu. Som jag avtjänar på ett dagis i Linköping, avdelning Marängen. Hela grejen från början var ju att Edd bor där och jag struntade faktiskt helt i vart jag praktiserade. För aldrig har jag fått ut något av en praktikplats. Men två dagar med domhär barnen 3-5 år har fått mig att tänka mycket. Barnen tänker så mycket och de vill säga allt på samma gång och då låter det ungefär "har du blåa eller gråa ögon.....gråa? Kan man ha gråa ögon? Jag sover i linne."
Tänker man så mycket när man är barn eller måste man ha gått på dagis för att ha så många tankar? Jag gick aldrig på dagis och när jag tänker på det ritas en bild upp i mitt huvve när jag är som en liten mini hippie utan regler som hoppar omkring i skogen medans de andra barnen är tvärt om. Jag kommer ihåg att jag aldrig kunde så många sånger som alla andra barnen som gick på dagis kunde. Själv hittade jag på massa egna melodier och texter..min syster Linda var inte allt för glad åt det. Men det skulle inte jag heller va om någon satt o sjöng om hur tråkigt det var att åka bil till Norge när man åkte bil till Norge i fem timmar. Jag var nog lite av en fri själ när jag var barn. Ett sånt barn som tyck´te om att springa naken och kissa bakom lekerstugan. Sorry alla uppe iskogen som sett min lilla, lilla rumpa.