frida.

Ich...jag mår lustigt. Helt yr och konstig. Kall om händer och fötter, det är jag dock jämt, men nu är jag superkall. Hoppas det inte är något för jag behöver verkligen inte tycka synd om mig själv nu!
Jag går utan kryckor nu, ett steg närmare målet! Dock gör "klacken" att jag går kul. Fick till och med ett namn på det här om dagen, pimp limp. Låter ju ganska tufft, ser mindre tufft ut. Ska försöka få en av mina bröder att filmat. Gonna rock!

LATER

Antar att ni snart spyr på allt tjat om min fot. Men det är ju liksom min vardag nu. Det händer inte så mycket annat. Jag övar på att gå, läser, tittar på tv/film, svär åt foten, läser tidningar, äter godis, pratar i telefon...
Dötrist för er att veta! Nu ska jag göra världens godaste kola som Mill och jag ska äta tills vi spricker!

PUSS

(funderar på hur länge jag behöver ha den rubriken..)
NU vart jag jätte jätte jätte glad. Glee sesong 2 finns att tillgå HÄR och jag har INTE tid att spilla! Tänkte flika in och klaga lite på hur trött jag är på att ha en cementfot men just nu har jag totalglömt det och tänker nu avnjuta världens bästa glee. Måste ringa Mill!!

ringde Mill, nu måste jag vänta...

Jag har sett min fot!!! Jag vaknade och hade i sömnen lyckats få av mig gipsskenan som ligger runt stortån. Galet! Hade panik eftersom det är en och en halv vecka kvar tills jag ska ta bort skenan. Men foten såg fin ut! Framförallt, den var rak! :) Min nyfikenhet är min last. Nu var jag ju tvungen att känna im jag kunde gå på den... det gick bra. Kändes lite just vid "snittet". Allt var super fint och bra, förutom en liten detalj. Tån i mitten är en centimeter kortare än vad den vanligtvis är och jag kan inte komma på varför. Har kan den ha blivit kortare??
Sen vaknade jag ur min alldeles för verkliga dröm och there it was, på sin vanliga plats - tegelstenen.

Känner redan nu cravings efter mina smärtstillande... Kanske inte bör ta en fika på stan. Dock skulle det vara trevligt att se annat än vårt hus fyra väggar. Vi får se hur dagen utspelar sig!

LATER

Alltså jag har ju FÖR fina vänner! Jag ska sjukskriva mig på heltid om det innebär såhär mycke tid med vänner och familj! Vilka uppvaktningar och överraskningar. Jag älskar det! Och inte heller känner jag någon smärta (pepparpeppar). Foten och jag kommer riktigt bra överens. Jag har just nu inget att klaga på! Fasen så underbart!
Felicia var här med OTH och standardmenyn (grillchips, vitlöksdipp, coca-cola och pipas). Det är himmelriket! Klara och Mill tittade in med chokladmuffins och hack i häl kom Linnéa och Matilda med guds gåva - praliner och en tidning för tidsfördriv. Jag känner mig älskad...och tjock. Kan inte tacka er nog!!! När jag blir fet ska jag bjuda er på semester till Antarktis och när ni fryser ska jag värma er mellan mina valkar!

Anonym om OPERATIONSBERÄTTELSE:
Varför opererade du bara ena foten?
Var det någon som frågade...
Jag hade planer på att göra båda faktiskt. Men av flera skäl gjorde jag en i taget. Bla. för att Dr. Jonas avrådde mig. Han sa att om jag var känslig mot smärta skulle det kunna bli en riktigt jobbig återhämntning. Eftersom jag aldrig opererats innan och inte kände till var min smärtgräns gick så valde jag att lyssna på Jonas. Skäl nummer två var för att jag fick en anställning på Vagabond som jag inte ville tacka nej till. Hade jag gjort dem samtidigt hade läkningen dröjt och min sjukskrivning skulle bli betydligt längre. 
Nu är jag glad att jag opererade en i taget. Det känns som jag hade klarat smärtan men att vara handikappad är en förbannelse. Jag vill kunna ta hand om mig själv! Att utnyttja läget var inte så kul som jag hade hoppats. Jag känner mig bara dum och handikappad. Inom kort är jag på fötter igen, utan byggställning!!

Jag sa att jag äter och sover. Detta är vad jag äter, godis! Jag älskar livet som sjukskriven! Så generöst och delikat! Som när man var barn..nu ska jag slicka ur påsen med crazy dips! KNASTERKALAS!!!! YEEEEY!
(bäst före 2002 - FÖRSEEENT)

HEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ
Det enda jag gör är sover och äter...Foten mår bra (när den får sina piller). Ett litet tips om ni någonsin ska göra samma operation : har ni ont - ta tabletterna! har ni inte ont - TA TABLETTERNA! Förebyggande syfte is the shit! Smärtan kommer när man minst anar det. Den känns manglad, hamrad, pressad som en kaviartub, bränd etc. TOTALY WORTH IT! Men tack och lov finns det tabletter mot sånt! Gud är god, säger jag bara!

Igår vart jag av med en kroppsdel. Nu tänker ni, "wöööw, vadå???", men det var ju bara min hallux valgus på höger fot som slipades bort från mig. Det var inget farligt ingrepp och det tor inte mer än 20 minuter. Jag valde narkos och tackar gudarna för att de gett mig några kloka hjärnceller. Tanken av vad det gjorde med mig får mig att må illa som en hund. Så tur att jag varken såg eller hörde. Narkosen var en reiäl knockout!
Samtal innan narkosen satt igång:

Sköterska : nu sätter jag på narkosen så kommer den gå in här i armen.
Jag: VA?! ska jag inte andas??
Sköterska: nej den sätter jag igång här när du och jag är överrens. *KLICK* (han satte på gasen)
Jag: Ok, antar att vi är överrens. Hur märker jag den?
Sköterskorna: Det blir en skööööön känsla. (som om alla ääääälskade narkos)
Jag: Det smakar illa i munnen...
Sköterskorna: Det kan det göra för att blaaaaaaaaaaaaaaaablaaaaaaaaaaablaaaaaaaaaaaawoooooowooooowoooowlaaaaaaalaaaa....
plötsligt pratade de i slowmotion och rörde sig som kokta spagetti på ett dansgolv.
Jag: ffffaaaaan vvvilkkeeeen skööööön känslaaaalaala......borta.

Jag gillar också narkos, som sköterskorna. Jag mådde jättebra när jag vaknade upp 40 min senare och foten sov fortfarande som en stock. Som om vi var två olika kroppar. Jo, den kändes kall men tydligen var den varm enligt en vresig sköterska som vägrade ge mig min lovade macka. Jag skulle kunnat äta en oxe men de viskade att jag var för dimmig på ögonen för att veta ut eller in. Då flög något ur mig som kanske borde stannat i mina tankebanor "detta är inte värre än en baksmälla". De kollade konstigt på mig och gick oroligt där ifrån. Men helt seriöst så kändes det inte mycket värre.
Däremot hade jag sån smärta igårkväll att jag ville dö. Kändes som min fot manglades av gipset. Inget funkade, inte piller, inte högläge, inte nått. Förtvivlad la jag mig för att sova och började fundera om det värkligen är värt det. Idag har det gått bra! Idag är det värt det! Följer ett tablettschema för Tradil, Tardiniq och Panodil för smärtlindring. Tror det funkar. Nu väntar en dag till med smärtstillande och 13 dagar kvar tills gipsskenan åker av och 6 veckor tills jag är tillbaka på Vagabond. Jag väntar med spänning. (Men det får gärna gå fort...min fot ser ut som E.T och "skon" jag fått ska vi inte snacka om!!)


innan operation i mitt "bås". Höger fot ser inte längre ut som på bilden....

....nu ser den ut såhär. E.T PHONE HOOOME

Mer orkar jag inte säga. Imorn tänker jag säga mer!

Vaken och smått hungrig. Det är inte bra...den lilla hungern. Eftersom jag inte får äta förns typ kl 14 idag. Måste hinna duscha ännu en gång men Descutan innan jag åker till operationssalen i Linköping. Har hört massa hemska saker om Descutan, bla att man blir ett fnöske. Jag vart då inget fnöske! Kan man göra fel med en tvättsvamp? Skulle ju vara lyckat liksom.
Kl 12.10 kan ni inte få tag på mig, om ni så skulle vilja. Då sover jag djupt.
I LET YOU KNOW IF I WAKE UP!
(som sagt, låt oss se på detta som en rolig grej! Trotts att det är en seriös grej så tycker jag även detta, med många andra saker, bör genomföras med ett leende på läpparna och en klackspark (dock utan klackar from now on);)