frida.

Jag är på massa bilder överallt. Tack och lov att de inte sitter på pelarna i stan eller i busskurer eller på en filmduk. Tack och lov för att många missar alla dessa underbara..nooot.. bilder på mig. Har suttit en stund och kollat på facebook hur många bilder det egentligen finns på mig. 101 jävla bilder och det är tillräckligt och alldeles för många. Varför kan inte en bild fånga ens inre istället? Inte inälvor och hela den baletten men hur godhjärtat man är. För jag har i alla fall ett gott hjärta och det är troligtvis mycket snyggare än vad jag är på många bilder. Men det är okej. Okej att se lite manlig ut, okej att ha lite jätte oplockade ögonbryn, okej att gapa och visa vad man har i munnen, okej att se olagligt glad och onykter ut och okej att le så man ser ut som en hamstrande hamster, okej att le sådär som inte är okej. Jag vet hur mycket jag kommer ångra det här inlägget 10 sek efter att jag lagt ut det, men det är ju faktist såhär ni alla ser mig för jämnan. Fast kanske inte just i den frysta bilden som fångar mina grasiösa danser och rörelser i detalj. Men det är ju jag. Och snygg som ful så tycker jag ju faktist om dom jag känner..med eller utan en hostattack i halsen en skabbig sommardag.  Disa...sa du att du var ful? Jag ska få dig att må bättre :)
Hoppas ni ser det som någon form av charm.