frida.

den bästa filmen jag sett och någonsin kommer se, lätt!

Mina bröder är så sjuka så att det ser ut som dom ska slockna när som. Lucas öga ploppar ut anytime också. nice. Systeryster Linda tipsade mig om att ta C-vitamin för att slippa bli sjuk jag med. Då snackar vi inte vanlig "en-C-vitamin-tabletter-i-glaset-vänta-svälj" utan nu gällde det att ta en C-vitaminbomb som linda ville kalla det. TRE-C-vitamin-tabletter-i-glaset-vänta-svälj"....
Oh ja! BOOOM! Nu sitter jag här, kallsvettas och skakar lite smått. Men jag är ju inte sjuk i alla fall..

Jaha! japp, nu har man hittat avbilder av Jesus i form av en ostbåge också. Det är ju sanslöst. Himlars vad Jesus uppenbarar sig nu för tiden. Speciellt i matform. Hörde om en kvinna som skulle smälta osten på mackan och när hon tog ut den ur micron så var den bränd. Det brända liknade Jesuss avbild och nu hade hon lagt mackan i säkert förvar på sitt nattduksbord i en låda. Usch vad ledsen hon kommer bli när den börjar mögla. Hennes son hade direkt tagit kort på den och skulle sälja den på ebay. Han fattade nog att den skulle börja mögla...
Och nu finns han som ostbåge också! Undra hur lång tid det tar innan någon är villig att punga upp en mille för den?

GO CHEESUS!

nu gäller det, allt eller inget, sista.
jag säger ALLT!

Trött som få men GUD så stolt jag är över mig själv. Imorgon ska jag upp tidigt igen. Inventering på Stadium 5.30-17.00.
Sova kan man göra när man dör!

VAD TREVLIGT VI SKA HA LAGOM TRÖTTA OCH MORGONSVULLNA!

YÄÄÄ YÄÄÄ WOOW WOOW!!

snyggasnyggasnyggasnyggasnyggasnyggasnygga!

moster lööööv u

Jag älskar er. Det har jag alltid gjort. På alla små vis.

Jag älskar att ha kul! Men jag har bara kul när alla andra har det. Jag är hon som försöker och om jag inte lyckas så slutar jag bry mig. Alltid hon som sätter andra före sig själv, för jag älskar att se er glada. jag älskar att göra er glada. Det fanns en tid då jag var optimisternas optimist och inte godtog att någon tyckte illa om mig. Nu förstår jag att alla inte behöver tycka om mig.

Något jag bryr mig om, ganska mycket det enda jag bryr mig om är ni. Min familj, mina systrar och deras familjer, eddi och mina vänner. Jag skulle ta en kula för er alla. Tro aldrig att jag är borta, tveka aldrig på mig. Det jag gör, gör jag alltid för att jag älskar er.

För en tid sen drabbades jag av "skolan". Helt plötsligt insåg jag hur mycket som jag hade skjutit upp och lagt på mina egna axlar. Självklart vart det för tungt vid en viss mängd. Jag sa ifrån mig det mesta som hade med omgivningen, mitt socialliv, att göra. Jag försökte hålla båda sakerna vid liv, men jag misslyckades. Är det något jag mått dåligt över så är det att jag misslyckades med att finnas där för dom som behövde mig då. Helt plötsligt vart skolan hela min fritid och hela mitt liv. Det är fortfarande. Och det är svårt. Men någon sa till mig att jag måste börja tänka på mig själv. Jag är 18 år och har för tillfället inga drömmar mer än att lyckas tänka på mig själv i 4 veckor till. Många tycker säkert jag är dum och fånig nu som tycker det är svårt att sätta mig själv först men jag har fått det av någon jag älskar hemskt mycket. Min pappa. Snäll mot alla oavsätt vad, ställer ALLTID upp och behandlar alla som sina vänner. Jag har alltid sett upp till hans goda hjärta och alltid velat bli som han. Men jag får ont när jag tänker på hur lite han får tillbaka och undrar om detsamma kommer hända mig.

I och med min dalande skolgång och min "vägg" jag satt upp har jag missat mycket. Många fester, mycke kvalitetstid, en hel hög med pratstunder, säkert ett ton med skvaller men framför allt mina vänner. Jag vet inte ens vad som händer nu!?Vem hånglar med vem? vem har fått körkort? vad händer i sommar? Har du klippt dig? Hur mår ni?
Det var aldrig meningen att bli såhär. Jag har inget att be om ursäkt för men ändå känner jag mig så skylldig. Ja, jag vill att ni ska veta att jag inte glömt er. Tvärt om, tänker på er jämt. Jag behöver skratta, med er!

Nu är det bara 2 veckor kvar, sen är jag redo för skratt. Jag hade tänkt att skratta i en evighet!

Jag älskar er. Det har jag alltid gjort. På alla små vis.

Jag har böjat tro skrämmande mycket på ödet. främst alla smågrejer som händer. som nu imorse när jag sminkar mig och trycker på foundationpumpen kommer det ut mycket mindre än vad det brukar. Det första som slår mig är "detta betyder att jag inte måste sminka mig lika mycket som vanligt, jag kommer ändå vara snygg". hahahaha jag har nog börjat flippa en aning!

Jag har sagt till mig själv mååånga gånger "jag kan" men det har aldrig riktigt funkat..
men ikväll...
här sitter jag klockan 01.57 en måndagnatt och har skrivit färdigt min rapport på 16 sidor.

pöltsligt händer det....jag ska tusan köpa en triss imorn

sleeeep tight

Jag vet precis vad jag gör om en månad exakt. OM jag vet! OM jag längtar!

och jag kommer bara inte längre...........lite kreativitet TACK!