frida.

inatt somnade jag runt, mja, 3 kanske. jag hostade ihjäl mig strax innan det. stackars mamma gick upp vid halv 2 för att leta efter cocillana men hittade ingen. jag tänkte, skit samma och gick mot sängen. efter en halvtimma hostade jag värre och gick till mitt eget kylskåp i hopp om att hitta något drickbart. och där, där stod min älskade hostmedicin - cocillana.  en liten segerdans och överdosering cocillana sen sov jag gott!
tack gudarna för cocillana

meningen var att vi skulle handlat julklappar in the big swedish apple idag, men min årliga förkylning valde att infinna sig i min näsa och hals morgonen till ära. vaknade klockan sex och det kändes praktiskt taget som att hela min hjärna förvandlats till snor (omnivilleveta). så det vart chai på espresso istället. I owe u pal!

min biggis sis ska ha barn igen och jag är så glad för en till knodd! denna ska jag kalla klumpen, den liknar en klump på första ultraljudet. en klump med gröt och lårben (det vita i nedre vänstra hörnet är lårben).
can't wait<3

mitt internet är pretty dead. därför ganska dålig uppdatering..

det händer mycket (konstigt mycket!!) just nu. jag har en kropp och två hjärnhalvor som leker med mig. mina drömmar är mer HD än någonsin och alla handlar om framtiden. MIN framtid. jag drömmer mestadels om resor och kärlek, skola och relationer. det sjuka är att jag vaknar varje gång med känslan det är vad jag vill. Känns som att "något" försöker få igång mig. dra upp mig ur hålet jag grävt och lägga upp livet för mig. något som vill att jag ska börja inse. lite som att mina hjärnhalvor skriver en handbok till mig för att jag ska ta tag i min framtid.
men snälla kroppen och knoppen...jag kan inte vara sjuk och ta tag i det samtidigt!!! *hosthost*

jag hostar och hostar och hostar och hostar och hostar.. som maria skulle sagt "ja du hör ju, ÖHÖKÖHÖKÖHÖK"
saknar dej marran

...man kör bara på tills den kommer, eller kommer jag till den?

nu drar jag ner mot stan. vi på ungt folk- redaktionen delar ut gratistidningar och står hemskt gärna och småpratar!! join us!! vi ses i lindens köpcentrum!

PUSS

sakta sakta sakta rör jag mig mot duschen. längtar. och det blir så förbannat mycket mer underbart om man längtat lite! blir de inte? i varje fall om man bor i karstorp, för där finns bara varmvatten för en åt gången.

HERE I COME!

jagat upp mig för alla andras problem. om de nu är ett problem. nu lägger jag mig i min stora säng. ensam. breder ut mig och tänker sova. riktigt, riktigt gott. mellissa horn på spotify. godnattpuss

finasakertariblandslut.menfinasakerfinnskvarihjärtat.alltid.föralltid.<3

idag klagar vi inte va?! hahah!

idag var jag påväg till jobbet, gåendes från kungsgård, för denhär snåla bruden parkerar gärna där. mest för den friska, kalla, jättekalla  vinterluftens skull...uhum. där på trozelligatan går jag nästan in i en dam som släpar på två tunga påsar och stannar efter 5 steg, vilar, tar upp påsarna, fortsätter 5 steg och stannar osv. när jag gör en skarpsväng för att inte gå in i den lilla damen säger hon "ursäkta om jag står i vägen". hon såg sådär liten och söt ut, som en liten valp med stora ögon och lite pluffsiga kinder, jag smälte i kylan. tog en påse och frågade vart hon bodde. hon sken upp och pekade på huset. utanför sa hon tack snälla snälla du, detta glömmer jag aldrig. klart att denna dag skulle bli bra med dom orden nära hjärtat. hela vägen till jobbet tänkte jag vilken snäll människa jag var och hur glad jag hade gjort den lilla damen. men tror ni det fortsatte spruta ut fina, uppiggande ord ur munnarna på paus gäster?! nej, då. tror de hittat en flyer på gatan där det var en tävling om vem som kunde göra Frida på paus mest förbannad. "VA LITE DU LÄGGER! JAG VILL HA MER! MEN JAG VILL INTE HA TOMATER! DÄR ÄR JU DOM HETA RÄKORNA, JAG VILL HA EN NY SALLAD! AHA MEN OM MAN VILL HA LITE LÖK UTAN ATT LÄGGA TILL EN FEMMA DÅ?!" DÖ! kändes som att karma bytt riktning. istället för god gärning - bra händelser är det nu för tiden god gärning - 1 miljard finnar i röven. bara så ni vet.. förvarnar lite sådär om ni tänkte vara snälla imorn. ingen idé! om ni inte gillar finnar förstås..
jag bara undrar vart alla snälla, trevliga människor är? måste man kolla snett och bete sig som idioter för att visa att man har någon form av självkänsla och kan stå på sig? jag är trevlig där bakom och gör nästan precis som ni vill, va lite shysst tillbaka. jag säger alltid varsågod eller smaklig måltid, hur stressad jag än är. så säg åtminstånde tack! det lär jag mina syskonbarn...dom är inte mer än 6 år och neråt. man kanske förlorar det ordet från huvudets ordbok. när man blir sur och gnällig..
jag hade verkligen en jättebra dag imorse så nu är det faktiskt bara alla surpuppors fel att jag eldar i käften. nu skrattar jag åt det och tänker vara lika glad imorgon som jag var imorse. karma skrämmer inte mig. dessutom jobbar jag imorn med och dan efter det och dan efter det....hallelujah!


säger den inte "i dont give a shit"? jag säger i dont give a shit.
PUSS
ps. grattis henka!!!!!!!

Min syster jobbar på JC här i stan och fick är om dagen ta hand om en familj. hon hjälpte många av dem att hitta vad de ville ha, speciellt lillkillen som var 11-12 år. han var så nöjd med hennes hjälp att han sa "du borde bli månadens anställde". tessan fnissade lite, tackade och inte mer med det. senare kommer killen in med en ros och tillägger "denhär tycker jag i alla fall du ska ha". 
den killen har en ljus framtid. en sak är säker, han kommer göra många lyckliga!!
 
(foto: från syster)
rosen med lycka

(foto: aja svensson)
och så kom den! kall som fan. värm mig!

kan någon, NÅGON hjälpa mig att förstå! för hon i växeln gjorde ingenting klarare. hon gjorde min hjärna till gröt, a-kassa-gröt.
VEM, VAD, HUR, NÄR, VARFÖR A-KASSA?

(foto: linda johansson)
bröllopsmässan avklarad och sjukt kul! min klänning var poppis och jag vart förälskad i den. huuuuuuuur snygg som helst!! snygg karl hade jag också! jag ska väl inte sticka under stolen med att jag kände mig jäklans snygg under dagen! 
önskelista:
personlig make up-artist varje dag
personlig frisör varje dag
personlig skräddare varje dag
...i resten av mitt liv!
mer bilder finns hos syrran på aklejatrend.blogg.se

jag ska gå upp 6...
bröllopsmässa i söderköping imorgon! jaa, jag har smyglängtat för det är ganska kul.
hälsningar från en liten tönt!

några kanske tycker att det inte är något men jag säger YEAH!
fixade syrrans blogg (äntligen) och jag är så förbannat stolt!!
TITTA HÄR

nu drar jag till bästa felicia och firar hennes 20-års dag. discodiscodisco. tidig kväll för mig dock, men yet - discodiscodisco!

love F

en gång fick jag för mig att jag skulle kunna för en regelbunden blogg, en som andra gillade att kika in på dagligen. jag erkänner att jag till och med lekte med tanken och tänkte längre. mamma och mina systrar fick det att låta så lätt och vem vart inte inspirerad när man fick se kenzas kontoutdrag på 150.000. jag har alltid sett mig själv som någon som kan göra vad som hellst, vad jag än vill. för några veckor sedan lovade jag mamma att jag skulle vinka till henne från röda mattan...sen när jag tänkte lite på det..vad skulle jag vara där? galans höjdpunkt, hon med den finaste klänningen, hon med de dyraste smyckena, hon som kommer i sällskap med den ruskigt rika mannen eller hon som på nått sett bara gled förbi vakterna och vinkade som en töntig bonnläpp till alla ansikten hon kände igen innan någon kom på "vem fan är hon"? jag har faktiskt...ingen aning. men man bryter inte ett löfte.

jag ser mig som hon som lyckas med det jag gör och brinner för. håller i alla trådar och har koll på allt. balanserar och klarar allt utan att trampa snett. vilket bryter mot alla mina nuvarande kunskaper...
men är det inte känslan som avgör vad som kommer hända med oss? vad vi tror om oss själva. om vi går och tänker att vi ska gifta oss rikt...då är det ju större chans att vi gör det istället för att bo i en låda på gatan. man strävar och siktar ju alltid emot vad man vill uppnå. har man då en hög tanke om sig själv måste det vara större chans att man hamnar där uppe än på botten.

jag är slö just nu, mina trådar knyts till knutar och jag snubblar nästan överallt! men jag bryr mig inte...
jag vet att jag kommer ifatt. någonstans vet jag det. jag vet att jag måste kämpa för att komma dit jag vill. men samtidigt så är det en känsla som inte kan släppa mig eller så kan inte jag släppa den. jag kommer lyckas. tanken sitter där och eftersom den vägrar släppa mig så tänker jag hålla kvar. oavsett vad mamma, jag ska vinka till dig!