frida.

Det snackas otrohet på TV och jag stänger av ljudet om vartannat för att hinna förstå vad de säger. Kan inte sluta undra om dom själva vart otrogna eftersom dom tydligen kan så mycket om just det, tillräckligt för att få prata om det i TV. Men otrohet är främmande för mig, så jag kan ju inte säga att jag är bättre än dom. Jag skulle mer säga att jag beundrar dom som lyckats bli lyckliga igen efter ett sånt tillitsbrott. Tveksam på om jag själv skulle klarat. Livet är lite för kort för att ödsla tid på blödande hjärtan. Det är som att äta den där goda chokladtårtan, man kommer alltid ihåg hur gott den smälte i munnen, man kommer alltid ihåg känslan av hur man äts upp innifrån vid svek. Mja, det är inget för mig hur som.