frida.

Då var det lunch. Jag hade samma matlåda som här om dagen. Köttfärssås och spagetti. Hade glömt den lilla detaljen att jag här om dagen åt upp all spagetti, så det vart bara köttfårssås till lunch.
Förut var jag med om en väldigt förnedrande grej som jag aldrig tänker utsätta mig för igen. Linda hade flytt butiken för att lämna binderi, Paula stod i butiken och jag pysslade i källaren. Paula ropar och ber mig hjälpa till för det var för mycket folk för att hon skulle hinna själv. En dam ler åt mig och ser jätteglad ut. Hon skulle ha snitt...I mitt huvud vandrade en hel karnival som sjöng "FAN FAAAAN FAAN FAN FAN FAN FAAAAAN". Jag är den som pysslar i källaren, är inte utbildad florist och kan inte riktigt så mycket (inget alls) jag skulle behöva kunna för att hjälpa den gllada damen. Jag står paralyserad framför kylen och förstår inte varför min fantasi var som bortblåst. Allt jag kunde tänka på var den stackars damen som hade oturen att bli hjälpt av mig. Tillslut var Paula redo och jag ursäktade mig och sprang ner i källaren, där jag hör hemma! Om du läser detta kära dam - förlåt, hade inte riktigt hjärta att dissa dig. Hoppas allt vart bra tillslut.
Hur kan självförtroendet bara krypa ut ur en när man trycks in i ett obekvämt hörn? Hemskt obehagligt.

PUSS