frida.

Hallelujah! Solen är framme, jag är framme, puffen är framme, balkongdörren är öppnad. Nu tar vi och ler litegrann! Som jag har längtat efter vårsol. Liksom det som gör mig lyckligast på jorden. Och det är väl inte så mycket att begära? Det är faktiskt typiskt oss svenskar. När vi ser solen slänger vi upp dunjackor och långkalsonger på vinden - vi klär av oss och sitter mot en vägg och ler mot solen. Ser sådär nöjda ut. Det spelar ingen roll om det bara är 10 plus. Jag kan stolt erkänna att jag låg i sport BH och mjukisar där på balkongen. Det var skönt. Sure, jag har inga läskiga grannar som vill spionera på hud, så jag har väl fritt fram. Men är det inte så att alla blir lite huddesperata till våren? Alla är trötta på att se tjocka dunjackor, halsdukas och vantar. Folk vill ha hud. Varför fattar man ju inte eftersom vi svennar oftast är bleka som döda fiskar just runt april. Men det är något med sol, hud och vårluft som får en att inse att det är vår. Nu tänker jag bränna min dunjacka tror jag.

PUSS