frida.

Sitter på min trästol och känner mig sjuk. Försöker övertala mig själv om att jag inte är det för imorn måste jag hjälpa min syster på akleja! Jag tror sjukdom sitter mycke i huvudet. När jag var liten exprimenterade jag när jag hade 39 graders feber med att göra situps och armhävningar på vardagsrumsgolvet. Det gick bra, tills mamma tvingade upp mig i soffan igen och la mig under 17 täcken. Hon la till "är du inte klok" också, det kommer jag ihåg så väl. Jag tror man klarar sig från sjukdom om man bara slutar tänka på att det kan hända. Varje gång jag hittar ett lypsyl i någon av mina lådor så slänger jag det. För jag tänker att om jag skulle använda det kanske jag skulle få blåsor eller något annat smittsamt. Vem vet vem som varit framme och slickat på det? Men om jag mot någon förmodan ändå skulle använda det så får jag en blåsa. Alltid! Bara för att jag tänkte tanken. Allt sitter i huvudet.
Fick antibiotika idag på vårdcentralen. Mot urinvägsinfektion som jag inte ens känner av (pepparpeppar). Femdagars kur. Sköterskan kollade allvarligt på mig och gav mig en läkartid på tisdag. Kändes konstigt att hon var lite hemlighetsfull, eller så var det bara jag som inte frågade något. Hajade inte varför jag skulle till läkaren helt plötsligt. Inte nog med att jag fick antibiotika mer eller mindre utan anledning, det kanske är allvarligt. Det var inget hon kunde svara på. Mängder med vita blodkroppar. Jag som inte ens känt mig jättesjuk.
Ska ta en dusch, tänka att jag tvättar av alla bakterier som försöker krossa mig. Imorn mår jag bra igen!!

PUSS