Green Brown Black White
Sitter hemma hos E i Linköping. Själv igen, han är och träffar sin andra kärlek. Men det stör mig faktist inte. Jag har fått någon slags förkärlek för tystnad och ensamhet. Ensamhet är ett svårt ord men jag har på nått sätt börjat hantera't. Tycker nästan det är skönt att bara sitta och titta in i väggen...
...det är bara för att jag har så mycket på mina axlar. Plugg som en jävla myrinvation! Och stress hit och dit. Önskar nästan att jag var som de som får panik när de inte pluggar, de med huvudvärk och magont. Och de som inte kan sova. Då skulle jag nog tycka synd om mig själv och på så sätt plugga livet ur mig. Men jag har en gräns och när den gränsen är nådd så släpper jag allt och hoppas på att jag kan bli rik på att bygga världens största berg med läxor, hamnar i guinnies och blir världskänd. NOT. Har nästan panik för att jag inte har panik. Men gränsen är nådd i alla fall och jag preoriterar dumt nog typ bloggen (som jag inte heller är särskillt aktiv med) eller att titta in i väggen. Fast ska man tänka positivt så är det en väldans snygg vägg jag stirrar in i nu. För jag har inrett lite här och fick till o med bestämma. E kan väll få en puss för att han hitta en fin lampa och för att han var väldigt rolig att handla med idag. I'm NÖJD. Och OM ni någonsin blir bjuden på middag av oss så tacka för fan ja, för vi kan va de som gör den godaste maten i åtminstonne hela Ryd!
By the way..idag var jag och hälsade på alla små busungar på Marängen. Och det första jag möter "jag hade saknat dig!" och nummer två "FRIDA ÄR HÄÄÄÄÄÄR!!!!" Och sen var det som att jag aldrig hade varit borta. Eller jo fan...de små killarna kramade mig, jagade mig och kramade mig igen. Alla på en gång. Jag fick inte gå ett steg utan att jag hade 5 föredetta gapapor runt min midja som nu var snälla som lam. Vad har jag gjort för att få så många myskramar av minigalningar? Senare frågar en fröken barnen "tycker ni om frida så mycket?" och Hamza svarar "Ne, ne, ne, ne vi,vi älskar" och så ler han och kollar på mig med sina valpögon. Jag har aldrig kännt mig så omtyckt. Men tillslut kan allt bli förmycket och det slutade med att jag fick bända dän barn för barn för att de inte lyssnade. Men Hamza värmde mitt hjärta idag.
Njaee...om jag skulle sova så att jag kan studera flitigt imorn. Lika bra att göra ett försök.
Love F
...det är bara för att jag har så mycket på mina axlar. Plugg som en jävla myrinvation! Och stress hit och dit. Önskar nästan att jag var som de som får panik när de inte pluggar, de med huvudvärk och magont. Och de som inte kan sova. Då skulle jag nog tycka synd om mig själv och på så sätt plugga livet ur mig. Men jag har en gräns och när den gränsen är nådd så släpper jag allt och hoppas på att jag kan bli rik på att bygga världens största berg med läxor, hamnar i guinnies och blir världskänd. NOT. Har nästan panik för att jag inte har panik. Men gränsen är nådd i alla fall och jag preoriterar dumt nog typ bloggen (som jag inte heller är särskillt aktiv med) eller att titta in i väggen. Fast ska man tänka positivt så är det en väldans snygg vägg jag stirrar in i nu. För jag har inrett lite här och fick till o med bestämma. E kan väll få en puss för att han hitta en fin lampa och för att han var väldigt rolig att handla med idag. I'm NÖJD. Och OM ni någonsin blir bjuden på middag av oss så tacka för fan ja, för vi kan va de som gör den godaste maten i åtminstonne hela Ryd!
By the way..idag var jag och hälsade på alla små busungar på Marängen. Och det första jag möter "jag hade saknat dig!" och nummer två "FRIDA ÄR HÄÄÄÄÄÄR!!!!" Och sen var det som att jag aldrig hade varit borta. Eller jo fan...de små killarna kramade mig, jagade mig och kramade mig igen. Alla på en gång. Jag fick inte gå ett steg utan att jag hade 5 föredetta gapapor runt min midja som nu var snälla som lam. Vad har jag gjort för att få så många myskramar av minigalningar? Senare frågar en fröken barnen "tycker ni om frida så mycket?" och Hamza svarar "Ne, ne, ne, ne vi,vi älskar" och så ler han och kollar på mig med sina valpögon. Jag har aldrig kännt mig så omtyckt. Men tillslut kan allt bli förmycket och det slutade med att jag fick bända dän barn för barn för att de inte lyssnade. Men Hamza värmde mitt hjärta idag.
Njaee...om jag skulle sova så att jag kan studera flitigt imorn. Lika bra att göra ett försök.
Love F
Kommentarer
Postat av: Klara
saknar dig F
Postat av: Anonym
men frida det är väl ingen vidare news, du är ju bäst med barn! Alla barn älskar dig det är nog för du tänker som ett barn, ja inte jämt men då och då! Plugga nu flitigt sis, och glöm inte att ringa robban om körningen och du fixa ett sommajobb också! En sak i taget...börja med glass och chokladsås det ökar motivationen!
Postat av: Anonym
ja det var från mig, storasyser!
Trackback
