frida.

jag tror och kommer alltid tro på ödet. att allt som sker, sker pga att något styr det. jag tror inte på någon gud eller högre makt, men jag tror vi är tittade på. Vi är som ett the sims high quality och ödet spelar. jag har alltid tänkt mig ödet som något gott men när någon dör så blir jag lite splittrad. jag tror men inte tror på att ödet hade med det att göra. jag blir som en enda stor dubbelmoral.

i natt dog en nära väns bror. han bröt nacken. jag kan inte föreställa mig hur hans familj mår nu. jag känner för dem och undrar vad han hade gjort för att tvingas lämna dem. hade han ens gjort något fel? hans brottspapper kanske var helt blanka? men ändå drogs han här ifrån. han kanske var för god för att beblandas med andras smutsiga sinnen. ödet kanske är gott ändå eller i alla fall har goda avsikter. Det handlar kanske inte om alla omkring, utan personen i fråga. jag kanske bara är trångsint som vägrar se att onska kan bestämma.

jag tänker på familjen, vännerna och alla som drabbats av sorgen. Vila i frid.