I rather not talk about it

Igår spelade jag igen. Jag var på planen igen och det var så jävla skönt...de första fem minutrarna. Sen insåg jag at det skulle bli katastrof. Mitt asbra flås som jag hade one year ago var borta, konstigt! Jag insåg också att vi skulle förlora, att jag inte var lika snabb som jag innan varit, att jag inte visste vad jag höll på med, jag ville bara ha bollen. Allt detta tog mig 5 minuter att inse.

Jag vet inte vad jag ska skylla på...funkar det med "vi hade inte tränat"? Eller "jag var sjuk", kanske bollen var dålig...?
Eller så är jag inte den basketspelaren jag en gång i tiden var. (fast vi hade inte tränat.....) Och SÅ dåliga var vi inte. Jooo! Jag måste sluta tro och lura i er att vi var bra för vi var inte bra. Men det var kul! Kul att spela med Aja och Erika. Erika gör fan planen soft, som en lekplats.

Men jag hade glömt hur frustrerande det är att förlora.
FAN. Vi hade dom!! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0