frida.

mina ögon spelar mig ett spratt. jag ser mer det jag vill se än det jag faktiskt ser. exempel 1, jag såg ett par tjejer på otten som stod och prata. efter att ha stirrat ut dom och var bombsäker på att det var bland annat madde, milla och anna från min gamla klass, så går jag fram och precis innan jag petar "madde" på axeln ser jag att "anna" inte är anna och "milla" är verkligen inte den milla jag vet. hela mitt huvud skriker stoooooooooooooooooooop!!! men jag petar ändå på "maddes" axel, fullt medveten om att det kan inte vara hon. jobbig situation. jag tog mig ur situationen, dock gick jag den pinsamma vägen. exempel 2, jag torkade bord igår på jobbet och ser en gammal kompis stå i salladskön. inte nog med att jag ser honom, jag "ser" också att han har en fläta i luggen. jag tänkte till och med "han skulle faktiskt kunna gå omkring med en fläta". så jag går fram och säger "när började du med fläta?", kollar upp mot luggen och ser att det är hans lockar som såg ut som flätor från mitt håll. då ler jag och fnissar, utan att bekänna min miss...
ibland skulle jag vilja gömma mig under min kudde! nu ska jag gå till jobbet och hälsa på alla som om de vore kunder, vet inte ens om jag vågar dra ett skämt.

seeya