sant, väldigt.

Någon i min omgivning har sagt något mycket klokt, något som jag länge skulle velat säga men inte kunnat sätta ord på.

"Så det svåra tror jag inte är just det att finna sig själv, det svåra är istället att tillåta sig att vara sig själv i alla lägen, att inte låta sig påverkas av yttre faktorer som påverkar vår person."      Simone 

Jag vet inte om det bara är jag (och Simone?) men ofta händer det att jag kommer på mig själv göra nått som jag verkligen inte skulle göra. Jag gör det för att imponera eller helt enkelt tvärt om. Jag tycker att det har både positiva och negativa sidor iofs men hur ska man då ha chansen att hitta "stammen", sitt Jag, den man är i alla lägen, vad man står för? Ska man behöva vänta 72 år tills man känner "YES, nu är jag här!"? Är det det vi strävar efter? Är det det som ska hålla våra liv vid liv? Är det livets spänning? Tar spänningen slut om jag kommer på vem jag är imorgon? I så fall...fan!


gotya

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0