beslut
något som ofta hindrar mig är min beslutsamhet. inte nog med att jag har världens beslutsångest i allt och mer, så har jag inga raketer fastbundna på ryggen. inget som för mig framåt, vidare. jag har mycket på gång i mitt huvud, massa projekt, tankar, konversationer. nu låter jag som ett pucko som diskuterar saker med mig själv. men då kanske jag är det, för jag gört. det är viktigt för att jag ska komma fram till vad jag tycker är rätt och fel. det kanske är en vardaglig rutin för alla men just när man gört så känns det som att det är bara jag. men många gånger kommer jag inte fram till något, mina två hjärnhalvor leker med mig. helt plötsligt i en jävligt viktig diskussion mellan mina halvor kan jag börja nynna på "ABC du e mina tankar", typ. och det, det kan göra mig så sur. jag försöker sammarbeta men inte dom. därav min sugande beslutsamhet. det finns många fina projekt som tejpas upp på att-göra-listan där inne. typ som
- sticka världens största halsduk till sara för att hon jämt är sjuk
- köpa take away hallonpaj på kuriosa och köra hem dom till klara för att vi aldrig lyckas tajma
- ta med maria på något askul så att hon släpper loss lite
- vinna ett par miljoner på triss och ge lite till mam o pap till renoveringen av huset
- hjälpa mina systrar genom att ha alla barn samtidigt
- lära mig spanska
- göra lägenheten supermysig
- tagga jos till äventyr
- ge aja ett sånt jävla självförtroende att hon skulle kunna spöa upp hela milano, paris, NY och allt vad det nu är
- sluta skjuta upp saker
...osv osv osv.
men jag tar inte tag i dom. damn, ska jag börja någon stans så är det väl hos beslutsamheten. jag ska ta tag i mitt liv. jag börjar nu. eller, imorn. nej, nu.
