frida.

quiero ir al calle

Jag hatar den jag är nu, samtidigt som jag älskar att det finns saker att göra hela tiden. Det är just det...hela tiden är jag upptagen. Upptagen av allt. Jag har alltid varit super anti upptagna människor och Ja, jag känner mig anti mig själv just nu. Mina vänner säger "bra! nu är du bokad" och vilken vän gör det mig till egentligen? Jag står för att man ska lägga ner mycket tid och kärlek på de man älskar och det man älskar att göra men när tiden inte räcker till vart kommer vi sluta? Ett val mellan de man älskar eller måsten. Och kom inte med något bullshit nu att "det finns inga måsten" för i längden gör det de.

Du måste gå i skolan för att få jobb, ne okej, kanske inte. men då måste du ha kontakter som fixar jobb. nej det måste du inte heller för du kan glida in på ett bananskal. Men, då måste du ha tur.

Tiden rinner fan förbi som en flod med raketer i arslet. Därför känns det så sköönt att ha så mycket att göra för då tar jag ju vara på all tid som är möjlig att få. Allt jag gör är det jag måste göra. Att tänka på det gör mig galen, men jag vet inte hur man inte tänker på det. För ALLT handlar om deadlines. Det ska vara klart då eller det ska vara sagt då eller varför inte du måste bli av med oskulden innan dess! Annars...aa, vad fan händer annars? Hur långt skulle man våga gå innan man tog tag i det?

Alla äldre säger att det var bättre förr...jag med. Jag har fan börjat säga så. Jag vet inte vad alla oldies menar med förr men jag tänker på när man var barn. Då fanns det så himla mycket tid så man orkade inte vänta. Dagen innan födelsedagen....kan inte ha varit bara jag som dooooooooog av irritation för att dagen innan aldrig ville ta slut och man hade inget att göra, mer än vänta! haha jag minns till och med en gång när jag kissade på mig med flit i mam's och pap's säng, just för att jag hade tråkigt. Äckligt barn var jag men rätt nyskapande idéer hade jag allt. sorry mam n' pap. Men tillbaka till förr. Jag tänker...var det för att man var barn allt gick så sakta eller för att man behandlades som ett?
För jag hade inga måsten när jag var liten. Jag var inte tvungen att äta mat före glassen, var inte tvungen att kissa på toa - kissade hellre ute om det var sommar.

Jag står fortfarande för att man ska lägga ner mycket tid på dom man älskar. Jag skulle så hemskt gärna be Måste att dra åt skogen men det skulle inte hjälpa så istället kanske jag behöver börja planera lite bättre. Mitt arbete alltså för jag vägrar plantera mina vänner i almanackan igen, dom är värda mycket mer en lite naturvänligt papper och bläck!

Love F

Nu har skolan tråkat ut mig tillräckligt denna morgon men lite gjort fick jag, istället för sovmorgon. Nu ska jag ta reda på vad jag vill bli genom att besöka campus med ett studiebesök. Så, lets walk to campus. kan väll inte ta så lång tid? eller?

Nu på söndag händer något stort! Kompiscupen kommer äga rum i Ektorpshallen här i Norrköping och alla är välkomna att se barn mellan 10-12år lira fotboll och spela om äran att koras till världens första vinnare av Kompiscupen. Cupen sätter igång halv 10 då killarna börjar sina matcher och fortsätter senare efter lunch med flickornas. Alltså en helspäckad dag med fotboll, fotboll och ännu mera fotboll! Olika lag från hela Norrpan kommer delta så ingen fjollboll här inte! Vem vet, kanske kommer ni och ser den nya Zlatan? Kiosk finns att tillgå om man blir lite extra sugen på kanske en bulle eller varför inte en kexchoklad? Dryck finns också att köpa. Alla intäckter går till organisationen Friends, den organisation som vi stödjer i kampen mot mobbning. Jag och mina projektkollegor hoppas på att få se så många som möjligt där på söndag för att ha en trevlig dag och hjälpa oss att stödja Friends och deras starka kamp mot mobbing! Entré 30kr.

KRAM FRIDA

Jag säger ju att mina troll gör min dag många gånger. Men olle är för för för söt. Nu ringde han för att han ville prata med någon och han pratar och pratar och pratar. Ååååh han är bästa lyckopillret! min lilla tjockis! <3

Snart ska jag hämta mitt söta troll på dagis och jag hoppas innerligt att hon är på lekhumör och glad för hon måste peppa mitt humör. Fattar inte vad som flugit i mig. George har halshluss och hostar sig trött men istället för att tycka synd om honom och vara en snäll bigsis så är jag som djävulen själv och ber honom sluta hosta.. fast bara inne i mitt huvud. För ja är en snäll syster som kokar varm mjölk med honung, sprninger efter vatten och letar skallen av sig efter samarin. Men hostan eggar mig till att säga sluta. Men stackarn kan ju inte rå fört. Akta er för mig idag, inga bad news, tack. Nene ska bara behandla mig lite sen är jag lugn igen. För jag borde vara på så bra humör. Solen skiner och den är faktist varm, allt annat är bra också men det är som ett moln av irritation som vägrar sluta förfölja mig. suck.    

Jag vill gå ut i skogen och skrika!!!!

Egentligen är jag alldeles för trött för att ens börja skriva men jag har tänkt att jag ska görat hela kvällen.

Ibland undrar jag lite om jag är taskig. Just nu, mot mina bröder till exempel. Dom sitter vid TV:n och jag här. Känner mig taskig som inte umgås med dom men dom kollar ju ändå på Tv:n. Men får dom ut mer utav mig som syster om jag kollar med dom, skrattar med dom? Jag tror inte riktigt jag har något grepp om vad umgås egentligen betyder men jag förknippar det med glädje. Så skulle vi fortfarande umgås om vi såg på en sorglig film? Jag kan inte minnas att jag umgicks så mycket med bigsisarna när jag var i deras ålder. Jag jävlades mest. kanske inte när jag var 15...men 10 i alla fall. Förlåt Tess men en gång ställde jag mig utanför toadörren och väntade på att du skulle öppna och smälla den i huvudet på mig. Kommer inte ihåg varför, jag ville väl gråta eller nått, uppmärksamhet - mest troligt. Sorriiiii. Kan man kalla det umgås? Jag sökte ju....kontakt?

Samtidigt tycker jag att umgås handlar om att verkligen, verkligen...nae fan jag vet inte vad umgås är mer än att man behöver någon att umgås med. Speciellt sånna man tycker mycket om. Umgås är att berätta om ens liv för någon som är intresserad, att lyssna och vilja höra mer. Umgås är att ha kul, må bra, göra något eller att inte göra något. 

Jag hade en vän en gång som jag umgicks med. Det var en katt, världens bästa katt. Jag umgicks jämt med honom, han följde till och med mä mig in på toa. Och jämt spann han, sådär mysigt som katter kan (ja, på toan också  "exelent shit" *spinn spinn*. Hahah). Simon. bästa katten. Jag fattar inte hur han kunde förbli min vän efter alla gånger jag drog honom i svansen när jag var barn eller råkade klämma honom i dörren, han var alltid min vän, förlät mig jämt. Jag skulle nästan vilja prova på mina vänner om dom förlåter mig om jag drar dom i håret eller klämmer dom i en dörr.  Men jag skulle inte prova, fast jag kan bli lite sugen ibland.
Jag ska inte bli blödig men simon var min bästa vän, och jag tänker tro att han alltid sover hopkurad intill min mage och
under min arm.


Lucas har somnat nu, jag fick väcka honom i soffan. Han sover så hårt att han kan sova när han är vaken. rätt hårt, hård kille! Jag ska också sova nu för Örnis vill nog ha mig på lite bättre humör imorn än idag... 

sleep thight
(varför sleep tight? "sov tätt"? Aha, med vem då? Varför?)
puss hur som hellst

is it really that bad?

Jag känner mig tråkig, så jävla tråkig. Jag gör ingenting. Mest hänger och hoppas att någon ska ringa och fråga om jag vill hänga med på något men jag säger ofta "nej, kan inte". Så jag fattar varför jag sitter hemma och bygger briotåg med mina bröder just nu. För jag är inte särskillt bra på att höra av mig själv så jag pikar ingen. Verkligen inte. Jag har bara hittat mig själv någonstans där jag inte borde vara. Vet inte om det är en hallonpaj jag saknar eller om jag bara är sjukt stressad inför våren, studenten, mitt kommande liv. Lite, en gnutta hopplöshet känner jag inför skolan som vill begrava mig under lyrik och psykologins historia. För att inte tala om allt det andra. Jag bara klagar, så jävla tråkig. Jag laddar för en comeback.     

Här sitter jag och skriver om mina kissnödiga stunder samtidigt som jag mumsar på en knäcke (trots att min syster hade en mask i sin knäcke igår). och vad ligger och kravlar där på om inte EN MASK! Vad händer? Vart kommer alla äckelpäckel ifrååååååån?!!! Jag har aldrig varit så äcklad i hela mitt liv! Tänk om jag redan svalt ett par och de lever loppan i min mage...
NU slutar jag tänka.

..så är man. och det finns inget i världen man kan tänka på för att bli mindre kissnödig som inte har med något flytande att göra. Till och med diamant, världens mest stenhårdaste sak fick jag till något flytande. En diamant skiner...som vatten. herregud. OM jag var kissnödig!! 
now u know . kiss.

Postat av: er backpackervän ds som inte vill vara med er

om ni inte fixar nåt roligt ställe, bil och en fungerande telefon tänker jag stanna hemma och gifa mig istället. likabra, ha livet uppbokat vid 19. behöver inte resa. stanna i smedby, bo hemma tills jag är 25 och skaffa unge när jag är 20. likabra.
(ur bill o bulls blogg och enligt mina antaganden så är det en liten danne som hälsar)

Jaaaaaaa Disa. Hur känner du? :D

Min pluggkväll. Det gick bra ett tag, nu går det utför. Jag kan inte ta pauser för då märker jag att paus är skönt och jag fortsätter pausa.

Påtal om pausa skulle jag vilja pausa mina lärare ett tag så jag hinner med. Ja, en kontroll med bara två stora knappar, en pausknapp och en playknapp. Fast Orraryd skulle jag kunna pausa FOREVER. Jag har ingen aning om vad han vill att jag ska göra för att få ett vg i natur. Allt han säger "gör som du vill". Okej ge mig pennfan och en autograf så skriver vi vg i mitt betyg. Thats how i want it to be! Satisfied? Nej, all respekt åt lärare men jag kräver lite respekt tillbaka. Alla områden kanske inte är mina områden och då behöver man en liten knuff i ryggen för att klara't. Så om vui kommer överrens så kan vi hoppa det där med pausknappen.

Och påtal om paus så har jag inte jobbat i helgen. Skönt fast oskönt. En dag på jobbet ger en lite eld i arslet och man får något gjort. Meeeen som sagt, denna helgen pausade jag Paus. Och så hoppas i på sommarjobb på Paus som inte pausas. 

Och en sak till, påtal om paus.
FRIDA DIN PAUS ÄR SLUT FÖR LÄÄNGE SEN! 

Igår spelade jag igen. Jag var på planen igen och det var så jävla skönt...de första fem minutrarna. Sen insåg jag at det skulle bli katastrof. Mitt asbra flås som jag hade one year ago var borta, konstigt! Jag insåg också att vi skulle förlora, att jag inte var lika snabb som jag innan varit, att jag inte visste vad jag höll på med, jag ville bara ha bollen. Allt detta tog mig 5 minuter att inse.

Jag vet inte vad jag ska skylla på...funkar det med "vi hade inte tränat"? Eller "jag var sjuk", kanske bollen var dålig...?
Eller så är jag inte den basketspelaren jag en gång i tiden var. (fast vi hade inte tränat.....) Och SÅ dåliga var vi inte. Jooo! Jag måste sluta tro och lura i er att vi var bra för vi var inte bra. Men det var kul! Kul att spela med Aja och Erika. Erika gör fan planen soft, som en lekplats.

Men jag hade glömt hur frustrerande det är att förlora.
FAN. Vi hade dom!! 

Nu är det såhär kära vännen, att jag sitter här i skolan och tycker så synd om dig. För det första för att du är så sjuk och aldrig blir frisk. För det andra för att du inte är här idag och får smaka på lite goda chokladbollar och för det tredje att jag inte kan pyssla om dig eftersom jag inte heller får bli sjukare nu. OCH FÖR DET FJÄRDE!!!!!! VI SKA JU SPELA BASKET PÅ FREDAG!!! Koooooooom igeeeeen SARA

BLI FRIIIIIIIIIISK

Jag har dragit på mig värdens förkylning och snorar som om jag bara skulle vara en gigantisk näsa med ben. Och snyta sig bör man annars dör man...mja om man inte andas genom munnen. men mina läppar blir så torra då, så jag väljer att snyta mig. Jag visste inte hur mycket blod det kunde komma från min lilla näsa!! Jag skulle kunnat ge blod med mitt näsblod. Vart kommer det ifrån, kändes som min näsa var kroppens blodpump, mitt hjärta. Men...haha hur skulle det se ut om näsan höll på att pumpa sådär. Tänk hur det skulle se ut effter ett intensivt träningspass?! Tack Gud för att våra näsor är näsor och inte hjärtan!

Till de män och kvinnor som plockar skräp från marken och hoppas på att göra en förändring. Till min klasskamrat Matilda som är den mest oegoistiska människan jag känner. Till buss och spårvagnschaufförer som väntar på de som springer. Till den mörkhyade tjejen som nyss stod bakom mig och fick "de hårda" killarna att låta snälla som nallebjörnar. Till de som jag inte riktigt vet vad de gör, men ser ut som hjältar som kommer att rädda jorden. Till en liten prinsessa i staterna, NJ, som kämpar för sitt liv och är den starkaste lilla flickan i världen. Många har mist sina mammor i cancer på sista tiden, jag vill ge en ros till dom och säga att det kommer bli bra. Jag vill ge en ros till cancerforskningen så att det inte händer, att mammor och pappor slutar dö. Jag ska gå och köpa ett rosa band, för mina få kronor kan rädda miljoner människor.

save.